08-644 88 00

Huvudrubriker

Alla ska kunna få sina rättigheter tillgodosedda

De särskilt utsattas möjligheter att göra sina röster hörda i brottsutredningssammanhang måste stärkas, skriver Sven-Erik Alhem.

Alla har som bekant dessvärre inte samma möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda. För den som till exempel har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan det vara svårt att få rätt fastän man har rätt. I brottsutredande sammanhang har vi länge fäst vikt vid att små barn som ska lämna uppgifter under en förundersökning måste få särskilt kompetenta förhörsledare för att bättre kunna förstås. Förhörsledarens kompetens för den särskilda förhörsuppgiften har nämligen ansetts vara av stor betydelse för möjligheten att kunna tillvarata barnets intressen.
Det samma gäller ofta vid många former av funktionsnedsättning. Där bör vi samfällt verka för att få bättre förhörsförutsättningar. Det krävs med andra ord också här precis som när det gäller barnförhör en särskild kompetens och lämplighet för uppgiften. För vi eftersträvar så klart att alla ska få så bra förutsättningar som möjligt att kunna bli förstådda och få sina rättigheter tillgodosedda.

I skrivande stund pågår debatten kring det förskräckliga Lexbaseregistret, där uppgifter ur domar tillhandahållits mot betalning under vidriga förhållanden gällande både dömda, målsägande och faktiskt också frikända (dömda i en instans men frikända därefter) till allmän beskådning. Registerhållningen har dessbättre allmänt fördömts och flera prövningar är igångsatta av förfarandet.
För att åskådliggöra de negativa följdverkningarna av Lexbase ska jag kort återge en berättelse som kom till oss via en kontakt från en mamma till en ung skolpojke med vår vice förbundsordförande Monica Ekström. Förhållandena berör verkligen ämnet konsekvenser till följd av funktionsnedsättning.
Pojken har en lätt utvecklingsstörning och autism. Han har därför från 14 års ålder behövt ständig bevakning för att han inte själv kunnat hantera sin sexua­litet. Pojken saknar insikt om hur han skulle bete sig i förhållande till flickor han var intresserad av. Ej heller har han förstått deras reaktioner när han blottat sig för dem.
Efter BUP-insatser och information till ledningen för en ny skola som pojken skulle börja i gick det – trots en assistent som skulle följa pojken – likväl snett när skolan missbedömt situationen och låtit pojken få dela assistentinsatsen med en jämnårig flicka på skolan. När de båda barnen helt kortvarigt lämnats ensamma tillsammans utan tillsyn från assistenten drog pojken ned sina byxor och placerade flickans hand på sitt könsorgan.
Det ledde till en polisanmälan och till att pojken lagfördes för sin sexuella handling. Pojken dömdes till böter och skadestånd till flickan. I sammanhanget förtjänar att nämnas att skolan tog på sig ansvar för det inträffade och betalade både böter och skadestånd. Nu har familjens adress varit markerad med en röd prick på Lexbase och domen funnits att ladda ned för den som vill.
Jag berättar om händelsen med tillåtelse av mamman för att visa vilka vedervärdiga konsekvenser det medför för ett barn och hela familjen när person­uppgifter offentliggörs så ohämmat.

Det är i annan riktning vi ska verka. Vi vill stärka de särskilt utsatta människornas möjligheter att kunna göra sina röster hörda också i brottsutredningssammanhang. Och då gäller det självfallet inte bara när de är målsägande eller vittnen utan också som misstänkta eller tilltalade.

Sven-Erik Alhem, Tidningen Brottsoffer nr 1/2014

Denna sida använder cookies (kakor) Här kan du läsa mer om cookies. Genom att fortsätta använda sidan så accepterar du att cookies används. Klicka här för att inte visa meddelandet igen.
string(5) "UTF-8"
bool(false)
string(4) "wrty"
string(3) "???"