08-644 88 00

Går det bra att stödverksamhet kontaktar dig?

Kriminalinspektör Åsa Sannerborg i Luleå påminner regelbundet poliser och Polisens kontaktcenter PKC 114 14 om den viktiga kontaktfrågan. Nu ska hon driva frågan på strategisk nivå för att vända trenden med rikets dalande kontaktförmedling.

Poliser i Norrbotten gör inte som i stora delar av övriga Sverige. Här har förmedlingen av brottsoffer till Brottsofferjouren legat i stort sett oförändrad, medan rikets snitt på förmedlade brottsoffer har gått ner med nästan 40 procent sedan 2014.
Norrbottens lyckade förmedlingssiffror visar att Åsa Sannerborgs arbetssätt fungerar.
Därför verkar hon sedan maj 2017 i Brottsofferjouren Sveriges polisgrupp som på strategisk nivå ska arbeta för att vända trenden, så att fler brottsoffer förmedlas av poliser och PKC till stödverksamheter som kvinnojourer och Brottsofferjouren.
Orsaken är ett engagerat polisarbete och ett gott samarbete med Brottsofferjouren Luleå.
– Det är inte hjärnkirurgi jag sysslar med. Jag mejlar någon gång i halvåret till poliser och PKC. Påminner snällt och begripligt om varför det är viktigt att förmedla kontakten mellan brottsoffer och stödverksamheter, säger Åsa Sannerborg om sitt arbete.
Kontaktförmedlingen gör att Brottsofferjouren kan ta över rollen som informationsbärare om vad som händer i rättsprocessen från polisanmälan till dom. Brottsofferjouren upplyser om rättigheter, och berättar till exempel om hur brottskadeersättningen fungerar.
– Det  avlastar polisen, säger Åsa Sannerborg.

Brottsofferjouren har stödpersoner och vittnesstödjare som kan följa med vid förhör och rättegångar. Det ökar chansen att en person fullföljer sin anmälan och att ett vittne vågar vittna.
– Kontaktförmedlingen bidrar till att säkra rättsprocessen, säger Åsa Sannerborg.
Åsa Sannerborg ser en viktig orsak till de dalande förmedlingssiffrorna. I polisens omorganisation 2015 drogs antalet brottsoffersamordnare drastiskt ner. De 21 länsansvariga brottsoffersamordnarna försvann. I den nya organisationen med sju regioner har inte alla en regionsansvarig brottsoffersamordnare.
– Vissa regioner har inte tillsatt någon. Och i de regioner där det finns en brottsoffersamordnare är regionerna så stora. Man ska inte glömma bort den lokala förankringen. Jag tror att det personliga mötet mellan polisens brottsoffersamordnare och de som förmedlar kontakten är viktig.
Åsa Sannerborg anser att samhället gick miste om något när man ransonerade bort de länsansvariga.
– Där sitter en av utmaningarna för den nya polisorganisationen.

Åsa Sannerborg hade tidigare uppdraget att som läns­ansvarig för Norrbottens län förbättra polisens eget arbete med brottsoffer, varav förmedlingen till stödverksamheter var en del. I sin nya roll som brottsofferhandläggare på Brottsoffer- och personsäkerhetsgruppen, BOPS, tog hon med sig arbetssättet och engagemanget för brottsutsatta, vittnen och anhöriga. Annat som Åsa Sannerborg gör är att prata om kontaktfrågan när hon träffar medarbetare. Hon har kontinuerligt sedan 2009 föreläst på PKC 114 14, och även pratat med övrig personal som tar upp anmälningar, poliser i yttre tjänst och lokala anmälningsupptagare.
– PKC har stor omsättning på personal. De har mycket att hålla reda på, så de behöver ofta bli påminda om kontaktfrågan.

Nu finns förhoppningen om att förmedlingen kan bli bättre från PKC. Tidigare när folk ringde till polisens kontaktcenter 114 14 togs samtalen emot centralt.
– Samma person fick hålla reda på en brand i Malmö och en olycka i Haparanda – samtidigt. PKC skulle hålla reda på allt som hände över hela Sverige.
I och med den nya polisorganisationen ersattes PKC:s nationella ansvar till regionsansvar baserat på de sju nya polisregionerna.
– Här i Norrbotten behöver alltså PKC bara hålla reda på vad som händer i region nord. Vi är övertygade om att det blir bättre nu, säger Åsa Sannerborg.
Hon ger alltså både ris och ros till den nya polisorganisationen. Även Brottsofferjouren får kritik och beröm. Det negativa hon ser är att det finns många olika vägar in till Brottsofferjouren, eftersom det finns cirka 80 lokala brottsofferjourer. Poliser måste lägga mycket tid och kraft på att kontakta en mängd lokala brottsofferjourer för att förmedla ärenden. Det försvårar polisarbetet.
– Vi vill ha en väg in till Brottsoffer­jouren per län. Det skulle underlätta polis­arbetet.
Här tangerar Åsa Sannerborg ett uppdrag som EU ger regeringen i EU:s brottsofferdirektiv artikel 8:2: ”Medlemsstaterna ska underlätta, för myndigheten till vilken anmälan gjordes, att hänvisa brottsoffer till stödverksamheter för brottsoffer.”
Genom en länsansvarig Brottsofferjour som fördelar ut ärenden till de lokala jourerna i länet, skulle Brottsofferjouren medverka till att regeringen uppfyller EU:s brottsoffer­direktiv.
– Att ha en länsjour som ett nav säkrar kvaliteten, och det matchar våra söksystem bäst.

Det positiva Åsa Sannerborg ser med Brottsofferjouren är att stödet inte bara avlastar polisen, bidrar till att säkra rättsprocessen och ger en person praktiskt och medmänskligt stöd. Stödet är också brottsförebyggande.
– Att ha varit utsatt för brott kan göra att man blir utsatt igen. Det kall­as viktimisering. Får en person ett adekvat stöd från Brottsofferjouren förebygger det att brott sker igen. Därför är det så viktigt att polis­er och PKC ställer den sekretess­brytande frågan ”Går det bra att stödverksamhet kontaktar dig?”

Text: Lena Ringqvist

 

Denna sida använder cookies (kakor) Här kan du läsa mer om cookies. Genom att fortsätta använda sidan så accepterar du att cookies används. Klicka här för att inte visa meddelandet igen.
string(5) "UTF-8"
bool(false)
string(4) "wrty"
string(3) "???"